Jag är rädd.

Efter att jag slutat träna i maj någon gång, efter att jag blivit tacklad så hårt att jag landade på huvudet med opumpad hjälm har jag insett att jag är RÄDD. Jag är rädd för att inte lyckas och rädd för att göra illa mig igen.
Jag tror att jag körde en match efter det, men psyket har inte gått tillbaka till det normala.

Jag vill så gärna spela Amerikansk fotboll, men jag vet inte längre om jag vågar.
Jag ska iaf försöka ta mig till Skarpnäck på torsdag, eller kanske t.om ikväll.

Jag har alltid varit annorlunda och kännt mig utanför.
Och det gör jag nu också.. Efter att jag var tvungen att byta från U17 till U19.. U17 är min grund, mina vänner och allt..
Det känns inte bra alls och jag saknar er i U17, det är bättre laganda!

Någon gång ska väl jag också få börja känna mig normal?
Snälla?

Kanske borde börja med att ta ut lite piercingar.
Fast jag vill inte ta ut töjningarna.

Eller vill jag?

Jag står i en fyrvägskorsning och känner mig blind.
Stapplar in på en väg, för att sedan gå tillbaka till korsningen och stapplar in lite på en annan.

Och jag som trodde att jag skulle känna mig bättre nu..

NI FÖRSTÖR MIG, ERA JÄVLAR!

Jag är frustrerad, jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Jag vill bara leva lyckligt, med ett bra självförtroende utan att behöva tycka att jag är tjock, utanför och annorlunda.
Varför kan jag inte det för?
För att jag redan är förstörd. Och hur gör man det bästa av den situationen?

Ge mig en vändpunkt.

Jag vet inte om jag orkar just nu.
Skolan går bra och snart har jag nog ett helgjobb.

Men Ante ska åka till Tyskland ikväll igen. Jag orkar inte.
Det tar alldeles för mycket på mig att inte ha honom hem och inte veta vad som händer.

Jag slutar äta, jag vill inte ha pussar, jag pratar inte, men försöker bygga upp en illusion om att jag bara är arg, men ändå stark. Men det är jag INTE. Jag bryter ju ihop.


MÅSTE DU ÅKA? VARFÖR?

Jag hade klarat att du skulle till Örebro idag, men hur ska jag klara mig i 24timmar när du är i Tyskland?

Jag klarade mig när du var på Hardstyle kryssningen, men då visste jag vad som hände osv.
Och jag sysselsatte mig.

Men vad ska jag sysselsätta mig med?
Jag har ju redan städat hemma.
Jag orkar inte vara kreativ.
Jag vill träffa folk, men jag vet inte om jag orkar.

Det här måste komma till en vändpunkt.
Så att det inte slutar som i torsdags, fast att det blir verklighet, att det verkligen går igenom.

Det bara snurrar i huvudet, jag borde sluta nu.

Såhär verkar min vecka bli.

Nu känner jag mig lite stolt över mig själv.
Idag har jag hitills ätit gröt och vindruvor samt druckit kaffe.

Har även bokat tid till Ungdomsmottagningen imorgon och sedan klipptid hos Hanse på Afrokarisma på onsdag klockan 10, så jag kommer komma därifrån direkt till skolan.
Imorgon ska jag även träffa min mamma och umgås med henne.

Smsade min pappa och han ringde upp mig och frågade om jag och Andreas ville komma över på lördagkväll och så blir det förmodligen. Fast först ska Andreas till Örebro på dagen, så jag ska ringa min bror och kolla med honom vad han gör på dagen om vi kan göra någonting kanske.

Hur ser resten av veckan ut?
Idag; ingenting speciellt, hade tänkt duscha och göra mig fin för att Andreas kommer hem samt laga middagen så att den är klar när han kommer hem. Hoppas han uppskattar det, vill göra kvällen speciell, vet ej varför, känns bara som att vi behöver det någon gång ibland.
Imorgon; Ungdomsmottagningen på förmiddagen och sen när mamma har slutat ska jag umgås med henne, får se vad vi gör. Och på kvällen ska jag och mamma åka och handla mat till mig och Andreas. Det är TOMT i kylskåpet efter att jag rensade igår.
Jag och Andreas har även varit ihop 5 månader då! Helt amazing!
Onsdag; Först till frisören klockan 10 och sen upprop i skolan 13.
Torsdag; Skola.
Fredag; Skola och sedan Kalle Baah på kvällen.
Lördag; Andreas till Örebro och sedan hem till pappa på kvällen.
Söndag;  NO PLANS!

Lust att göra någonting någon dag?
Hör av dig.

And; HEY!

Jag sätter 19/3 -09 som ett mål för att vara under 70-75kg.
Don't worry, I'll be alright this time.


Nu har jag skyddat framtiden, för ett tag.

Jag har inte blivit inlagd, däremot så åkte jag till psykakuten och pratade med dom. Jag fick sömnpiller och vid-behovs medicin + en remiss till öppenmottagningen i Botkyrka vilket känns bra.
Mitt skyddsnät, vilket gör mig gladare.

Och nu har det börjat att planeras inför framtiden. Awesome.
Jag är överlycklig, verkligen överlycklig.

Imorgon och nu menar jag verkligen IMORGON(!) så börjar det allvarliga igen. FIT FOR 2009, ohyes.
Promenader, nyttigare mat och rutin får det börjas med, sen kan jag övergå till att börja springa och träna med laget och på gymmet. Känns bättre med en lugnare start och det är nog effektivt det också. Får mig att komma in i banorna.


Jag har kommit till PUNKT.

Andreas är i Örebro och jag är hemma. PUNKT.
Jag orkar inte tänka mer på det just nu, för jag vet att jag inte behöver det.

Jag har bestämt mig för att när Andreas kommer hem ska jag åka in till akuten för att få mig själv inlagd.
Psykakuten alltså.
För att kunna börja ta hand om min kropp måste jag må bra på insidan.
Om jag behöver mediciner så får det bli så. Bara det blir bättre på något sätt.

Och nu ska fan alla kilon bort.
60kg here I come! Vad ska jag sätta för datum?
19e mars 2009.
Perfekt. Då har jag ungefär 7 månader på mig.

RSS 2.0