hollywooddivan

Efter att jag slutat träna i maj någon gång, efter att jag blivit tacklad så hårt att jag landade på huvudet med opumpad hjälm har jag insett att jag är RÄDD. Jag är rädd för att inte lyckas och rädd för att göra illa mig igen.
Jag tror att jag körde en match efter det, men psyket har inte gått tillbaka till det normala.

Jag vill så gärna spela Amerikansk fotboll, men jag vet inte längre om jag vågar.
Jag ska iaf försöka ta mig till Skarpnäck på torsdag, eller kanske t.om ikväll.

Jag har alltid varit annorlunda och kännt mig utanför.
Och det gör jag nu också.. Efter att jag var tvungen att byta från U17 till U19.. U17 är min grund, mina vänner och allt..
Det känns inte bra alls och jag saknar er i U17, det är bättre laganda!

Någon gång ska väl jag också få börja känna mig normal?
Snälla?

Kanske borde börja med att ta ut lite piercingar.
Fast jag vill inte ta ut töjningarna.

Eller vill jag?

Jag står i en fyrvägskorsning och känner mig blind.
Stapplar in på en väg, för att sedan gå tillbaka till korsningen och stapplar in lite på en annan.

Och jag som trodde att jag skulle känna mig bättre nu..

NI FÖRSTÖR MIG, ERA JÄVLAR!

Jag är frustrerad, jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Jag vill bara leva lyckligt, med ett bra självförtroende utan att behöva tycka att jag är tjock, utanför och annorlunda.
Varför kan jag inte det för?
För att jag redan är förstörd. Och hur gör man det bästa av den situationen?