hollywooddivan

Jag sa ju att det var godnatt efter tävlingsinlägget, men det är det inte.

Blir lite ledsen när jag ser att man redan i barnets tidiga år börjar med socker väldigt ofta, speciellt när barnet har anlag för fetma på båda sidorna av släkten.
Visst kan det vara svårt att säga ifrån när barnet är på dagis eller om det är kalas, men kan man inte åtminstonde begränsa det? Och när man sagt " - Jag ska inte ge honom skräpmat överhuvudtaget ", men ändå gör man det.
Jag vet att jag också kan ha dubbelmoral ibland, men nu handlar det om ett barn inte om någonting annat.
Det är viktigt för ett barn att lära sig i tidig ålder om mat och dess innebörd. För detta kommer säkerligen leda till att barnet inte förstår gränserna själv och det är inte lätt att lära om barn tankebanor, för dom har inte samma förstånd som vi vuxna och därför borde vi vuxna föregå med gott exempel inför barnen och ge dom rätt mat ifrån början. Det kommer jag definitivt att göra!

Och gör det ni med där ute som har barn/tänker skaffa barn eller har småsyskon, ni kan påverka deras framtid till något bättre. Och inte ens jag skulle önska min värsta fiende det jag går igenom med min vikt och mitt självförtroende just nu och sedan på det ha diagnosen Borderline.

Sen tycker jag även att ni ska läsa; http://nannahelsen.blogg.se/ för att även se att det kan gå åt andra hållet.

Att äta lagom är alltid rätt, men vad är lagom?