It was the right time to say.. BYE!

I söndags övningskörde jag för första gången i mitt liv! Och det gick hur bra som helst.
Jag trodde typ att jag skulle få lära mig att starta bilen och sen inte så mycket mer än det.
Haha, vad fel jag hade. Och pappa trodde inte heller att det skulle gå så snabbt framåt.
Det enda jag behöver kunna lite bättre nästa gång är att bromsa bättre. Haha.

Iaf.. Snart har det gått en vecka sen vi kom överens om att vi är pojkvän och flickvän, vilket känns bra.

Och i fredags ringde jag Älgen och konfronterade honom med alla känslor jag haft för honom och allt jag kände just då (vilket var att jag ville krama honom och säga att jag finns här och bryr mig, men inte mer än så). Idag kan jag säga att det var det första stora steget mot att bli mer öppen även fast att det krävdes en jävla massa sprit för att ringa. Det känns så jävla bra att jag har fått ur mig allt. Jag vill bara kunna koncentrera mig på mitt nu. Och inte behöva gå och ha det inom mig. Nu är det slut på att gå och må dåligt över honom, nu kan vi bara vara kompisar tycker jag. INGA MÅSTEN, INGENTING! :)

Och den enda jag behöver och redan har är Ante..

Fan, det är mycket jag vill skriva här, men jag vet inte hur eller så. Så jag tror att det får vänta till en annan gång.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0