hollywooddivan

Just nu sitter jag hos Emil, kom hit igår kväll efter träningen.
Kändes bra att se att det inte var så allvarligt som jag trodde med honom, men hela situationen känns ganska jobbig.

Jag är i alla fall inte intresserad, tyvärr.
Inte av någon just nu.
Eller jo, men han är riktigt hard to reach, hard to want, hard to catch. Så det lär väl knappast bli någonting.

Känns ändå ganska skönt att vara singel, samtidigt som det skulle vara skönt att ha någon att ligga nära, vara nära, bara få känna sig älskad av. Men när jag tänker på all skit som varit så är det ändå övervägande skönt att vara singel, att inte behöva finnas där för någon, att inte behöva såra någon, att inte behöva låtsas vara kär.

För att låtsas vara kär, det är JAG en expert på. Och det verkar oftast som att det är jag som älskar mest, men det är det aldrig. Jag kan älska personen för den den är, men jag är aldrig kär. Jag har aldrig varit det heller.
Och närmaste jag kommit att vara kär gick åt helvete redan från början.

Hoppas bara att jag någon gång kommer att träffa någon.
Att få ha sitt på det torra vore skönt.

Jag har inget mer oviktigt att skriva än det här.
Tja.