hollywooddivan

Det raserade igen.

Jag verkligen älskar att ha Jennifer omkring mig. Hon får mig att känna mig uppskattad.
Men jag blir som en svans, jag klarar mig inte själv ibland, det är när jag börjar känna att gränsen är nådd.
Gränsen till att allt raserar. Det gjorde det (nästa iaf), igår. Det känns som ett stort moln över huvudet.
" Jag är ensam, jag definieras som ensamheten själv ".
Och varför händer det här oftast på natten? Och oftast när jag är nykter? Och när jag kommer på att jag verkligen inte är öppen!?

Jävla skit, jag pallar inte med att jag ska hålla på så.
Och sen när Jennifer vill finnas till känner jag mig som en belastning, vilket jag inte borde känna.
För det är inte så hon känner. Det hade kanske varit så om jag wainade hela tiden om att jag mådde dåligt, men det gör jag ju inte. För jag brukar inte visa när jag mår dåligt oftast. Vilket iofs är ganska skönt.

Jag lägger mig med feta ångesten och huvudvärken och morgonen efter har jag lagt ett leende på läpparna.
Jag är ju fan sjuk som gör så.

Jag var på bio idag, såg " Försoning " som för övrigt var en ganska dålig film.
Men jag ville verkligen försöka gå på bio för en gångs skull med mamma och hennes man.
Och det gick ju ganska bra också, förutom att jag hade lite småpanik när vi kom dit pga alla dessa människor som var där.

Fett med pepp inför sommaren, DAMN GIRL!
Måste därför börja spara pengar nu.

Och så har jag varit rökfri i 20 dagar samt alkoholfri i 5. Jag känner mig ganska duktig.
Även fast jag skippade träningen idag. Mental bakfylla kallas det.
För det var verkligen som en smäll rakt i huvudet.

Hm, om 25minuter tänker jag gå och lägga mig för att sedan gå upp sex timmar senare.
Det är härligt det! Hoppas jag kan sova bara.

Ungefär så är det just nu.
Livet är inte så ändrat.

Synd föresten att min dejt med Simon blev inställd i fredags, men det får bli en annan gång.
Så jävla nice att lära känna nya människor. Fast ändå inte.
Vet inte om jag kommer att klara av att gå över till att vara öppen eller inte, haha, lite skrattretande eller hur?

Jag måste verkligen gå ner i vikt nu, träna stenhårt, fixa gymkortet och skicka in alla papper till länsstyrelsen.
OCH kolla upp vilka mediciner jag INTE får använda utan läkarintyg när jag tränar så att det inte klassas som doping. För om jag inte får träna eller spela vet jag inte vad jag skulle ta mig till.
Påminnelse; kasta astmamedicinen!

Nu orkar jag inte skriva mer dravel.
Godnatt
(Och utan allt jävla kramande förutom till frugan förstås, love ya hun')


Okej, jag erkänner.. Jag skulle behöva kramas och skeda någon gång ibland, men fan ingenting annat, vem pallar sånt? Inte jag iaf.