hollywooddivan

En liten bloggdator att ta med sig överallt.
Ut i skogen för att kunna blogga om när hunden bajsade på skon, eller kanske på dejten när killen eller tjejen är så jävla tråkig!
Eller varför inte ha den att plugga på?
Jag vill i alla fall vinna en  Vivianne TAM Laptop från Anna Hibbs.
Hon är en utav dom bloggerskor jag följer varje dag och faktiskt en av dom bättre.
(Ta inte illa upp BlondinBella, din tråkmåns, skriv om sex någon gång!)
Här har ni i alla fall Anna Hibbs blogg; http://blogg.stureplan.se/hibbs/

Love ya babes.

Just nu pågår en tävling på Ett dussin pannor, du kan vinna en vit Omron Walking style II.
Kan bäras runt halsen eller i fickan, sportbh:n eller tillochmed i ryggsäck och handväska.
Har sju dagars minne och funktioner som inte bara räknar antal steg utan antal snabba steg (rask taskt dvs pulsförhöjande).
Den räknar distans, kaloriförbrukning och gram fett som det motsvarar.
Är lätt och har också en klocka.
Var med och tävla du med på http://www.ettdussinpannor.blogpspot.com/


Jag är i alla fall med och tävlar!

Och projektarbetet i skolan är inlämnat = ett steg närmare studenten!
Jag är nöjd med mitt projektarbete, kunde inte vara mer nöjd.
Det blev så himla bra utformat även fast jag satt uppe mellan tolv och tre natten mellan torsdag och fredag bara för att få det klart.

Gud måste tänka på mig lite extra nu.
(Även fast Gud inte står mig närmast hjärtat)

Jag trodde att Andreas skulle somna efter att ha pussat mig och sedan lagt sig tillrätta på mitt bröst.
Så fel hade jag.
Det blev mera pussar, pussar över hela kroppen. Det bara kittlades skönt i hela kroppen och jag verkligen njöt.
Han ville pilla mig lite på klittan och visst inga problem, jag älskar ju det men den här gången så bara efter ett par minuter började jag kyssa honom intensivare än vanligt och vände honom på rygg.
Jag kysste honom på halsen och mera på munnen, inte trodde jag att det kunde tända till så här igen..

Jag kommer inte ihåg sista jag var ovanpå men inatt var jag det, mer ovanpå än någonsin.
Tills han kom red jag honom och sen var det min tur att bli omhändertagen.
Att bli slickad är en av dom bästa grejerna jag vet, och när han samtidigt stimulerar G-punkten, det blir en så intensiv orgasm då, men idag kändes det annorlunda.. Jag ville ha honom i mig när jag fick min orgasm och jag fick som jag ville, jag red igen tills jag kom. Jag red verkligen, på riktigt! Inget halv hjärtat lutande över honom utan jag satt rakt upp och höll i mig i sängkarmen för att verkligen få kraft till att stöta in honom i mig sådär skönt.
Och det var skönt, jag har nog aldrig fått en så skön orgasm under samlag tidigare.
Jag kände mig verkligen så hel, helare än någonsin.

Efteråt kysstes vi vilt och pratade om hur FUCKING WONDERFUL det här samlaget var.
Och jag kände mig hel.

För EN GÅNGS SKULL så kände jag mig som MIG igen, vilket jag inte gjort på jätte länge.
Jag minns inte ens när jag kände mig såhär tillfredställd inombords genom att bara vara mig själv.
Jag till och med pratar annorlunda, allvarligare på något sätt med en djupare röst.
Det var JAG som pratade, inte min mask. För även om det är inför min pojkvän så spelar jag alltid på något sett, eller mår dåligt. För när jag mår dåligt är jag egentligen inte mig själv som jag vill vara även fast jag vill ta mig ur mitt inre illamående så går det inte alltid. Det har blivit en bild av mig. Som folk tror att jag är.

"Tjejen som mår dåligt".

Och nu sitter jag här, jag har nog suttit och bara suttit i tre timmar medans Ante sover.
Inte vill jag väcka honom när han ligger så sött i sängen, för jag om någon vet att han behöver sova varenda natt.
Han är inte som jag som kan sitta uppe en hel natt och må dåligt eller grubbla över något.
Idag däremot så har jag inte grubblat, jag har inte funderat utan jag har bara varit vaken.
Klart jag börjar känna mig trött och det är klart jag Egentligen vill väcka Ante för att säga hur mycket jag älskar honom, men jag tror jag låter bli och bara sitter här och bara är.
Det kan vänta tills imorgon, tror jag..
Haha.

Jag känner bara hur hela jag fylldes av kärlek när du ringde idag Andreas.   
Jag älskar dig mer än någonsin.  Du hjälper mig med allt och finns när jag behöver.   

Ikväll ska jag försöka fixa någonting fint för min älskling.  
Har faktiskt inga ideer om vad men middag blir det i alla fall. :)

Vaknade ungefär vid 11 idag och vid 13 kom brorsan för att umgås och sätta upp lite tavlor och en ljusgrej.
Blev riktigt fint här hemma, känns lite varmare på väggarna nu!
Sen blev det Thaien i Kungens kurva och det var så himla god mat, men jag orkade nästan ingenting medans grabbarna åt upp sin mat :)

Kolla även i djuraffären som låg bredvid, väldigt billigt och bra grejer hade dom också, men eftersom att vi inte har speciellt med pengar förens i veckan så köpte vi endast bajspåsar och lite hundgodis.  Tindra var lite skeptisk till chokladkexet (med hundchoklad såklart) men efter jag brutit av det och hon fattade att det verkligen var till henne så var det slut på nolltid.

Nu vaknade jag precis efter att ha somnat till Naruto vid ungefär 16.
Kul för min familj att jag bara varit vaken ungefär 5timmar av dagen.

Imorgon blir det Monering A i skolan och jag kommer att komma försent eftersom att jag måste se till att Tindra bli vaktad och min mormor kan inte förens runt 9.30. Men men, jag tror att jag kan ta igen 1½-2 timmar.

Vad händer mer i veckan? Hm..
Det ska pluggas eftersom att jag har redovisning på tordag i Religion och projektarbetet ska vara inne på fredag, men det blir nog bra till slut. Ska även försöka åka in till min praktikplats och få lite papper ifyllda och prata om sommarjobb..
Om dom har lust att ha mig där, det får vi se.
Sen på lördag ska jag försöka ta mig till Riksteatern för att se en teaterföreställning som jag tidigare varit med i.
Jag har nog inte så mycket annat planerat faktiskt.

Vad har ni för planer för veckan?

Kram Linda

Här har jag inte skrivit på ett tag.
Och det har väl sina orsaker.

Jag mår lite bättre nu för att jag har Tindra, men jag har fortfarande problem när vi ska iväg och träffa en större grupp med människor och så får jag psykoser när Andreas spelar.

Nu går jag i alla fall hos en bättre teraput som håller på med meditation.
Och snart får jag ny läkare eftersom att "min" slutar snart.
Hoppas att den nya läkaren kan förstå mig bättre och ge mig rätt mediciner.
Men nu ska jag försöka hålla mig i någorlunda balans för att kunna gå till skolan.

Jag har varit där i 8dagar nu! Och det känns helt okej.
Och jag tar studenten 29e maj! Förhoppningsvis så hinner jag klart alla kurser som jag missat tills dess.
Känns inte som att det kommer att bli alltför svårt, kommer dock få göra samhällsproven i juni, men det är sak samma.

Just nu känns det som att det mesta går min väg.



Och min kompis ska in på behandlingshem.. I Mora, vilket känns ännu längre bort än vårat avstånd redan är.
Jag kommer sakna dig gumman, men du kommer att bli så mycket bättre av det här.
Älskar dig Z! Den bästa av dom bästa.


Vikten går åt helvete, kommer förmodligen att få en operation till hösten/vintern.

Det är sjukt hur livet kan vända på två sekunder.

Just nu är det kaos och min dator håller på att ge upp mitt i alltihopa.
Jag blir helt galen.

Jag känner knappt för att leva längre.

Hur blir det nu?

En riktigt bra start har jag fått på det nya året.
Jag har mått bra sedan nyårsafton med undantag på igår kväll/inatt då jag hyperventilerad och fick ångest, antagligen för att Andreas skulle till jobbet idag. Men nu sitter jag här ensam vid hans dator och det går alldeles utmärkt.

Smygstartade lite med Naturdiet pulver i fredags men idag har jag börjat på riktigt. Det blir ingenting annat än shakes och kanske en frukt och lite grönsaker. Med dom här shakesen så får jag bara i mig 550kcal vilket är helt sjukt lite, men det lär ju funka. VÄNTA BARA! ;)

Jag är så taggad att gå ner i vikt, nu ska jag snart köpa gymkort och börja träna med laget igen.. Och så har vi börjat promenera mera och mer ska det bli.

Nyårslöften;
- Sluta röka.
(Borde inte bli speciellt svårt)
- Sluta äta godis och dricka läsk.
(Jag måste klara det, men det kommer att bli jätte svårt)
- Försöka gå ner i vikt.
- Börja träna på gym.
- Börja träna med laget igen.
- Promenera oftare.
- Ta studenten.
- Må bättre (helst utan alla mediciner jag har).


Och sedan viktmålen;
1. -5kg ;puncha läppen.
2. -10kg ;göra dreads.
3. -15kg ;tatuera mig.
4. -20kg ;pierca lowbrets (om jag fortfarande vill) eller köpa en skejtboard.
5. -25kg ;göra en suspension eller implants.
6. -30kg ;köpa nya mjuka tofflor
7. -35kg ;gå på massage
8. -40kg ;köpa nya kläder.
(9. -45kg ;skaffa egen bil (om jag har körkort) eller en ny dator.
10. -50kg ;skaffa hund.)

Jag trodde att jag och Andreas skulle fira jul tillsammans med varandra, men jag tror inte att jag orkar.
Jag orkar inte gå runt och le som om ingenting har hänt som om allt vore bra.

Jag hatar sex. Det förstör. Jag hatar kärlek. Den förstår inte i alla fall.
Jag hatar att vara sjuk och att folk skyller på det istället för att se MIG som jag är.

Jag skriver mest för Ulrikas skull just nu..
Men jag vet också att jag behöver skriva för min egen skull.

Ingenting är bra här hemma och det verkar inte bli det innan jul heller.
Kom nyss fram till en lösning, men den verkar inte duga för herrn. Jaja, jag kan inte få allt här i livet.
Eller JO det kan jag men just nu känns det helt värdelöst att ens försöka.

Jag vill bara fira en fin första jul tillsammans med honom.

Jag vet inte vad jag ska göra, jag håller på att krevera. Tror att jag snart går i bitar, det är något som vill ut ur mig.

Varför duger inte jag var precis min fråga till honom, han verkar frustrerad.
Och tydligen duger jag alldeles perfekt, men varför går det inte att visa det då?
VAAA? Är det så jävla svårt?

..med allt.
Idag mår jag inte alls bra.

Igår blev ingen hemmakväll med Andreas.
Jag blev sur för att han aldrig tänker på att han kanske borde vilja vara själv med mig någon kväll och sen så lyssnar han aldrig på vad jag säger och upprepar saker jag precis sagt och jag känner mig totalt dumförklarad.
Jag somnade i sängen med kläderna på runt 20.30 sen väckte han mig vid 24 och jag var fortfarande lika sur.
Klädde av mig och hoppade ner under täcket igen. När jag vaknade imorse var jag också sur.
Just nu är jag mest förtvivlad och jag vet inte vad jag ska ta mig till eller vad som händer.

Ringde Andreas nyss och han var på väg till sitt möte hos Busslink och han undrade i fall att jag hade sett hans lapp på kylskåpet imorse.. Klart jag inte gjorde det. Så nu har jag ännu mera ont i magen, tänk om det är slut mellan oss nu?
Vill jag det? Eller vill jag inte det?
Jag vet i alla fall att jag inte kan tänka mig hur mitt liv skulle se ut utan honom, men det är ju för att vi bor ihop och vart skulle jag ta vägen om vi inte bodde ihop? För jag vill ju inte flytta tillbaka hem.

Jag känner mig arg, förtvivlad, vilsen och förvirrad och vet inte vad jag ska ta mig till.
Borde jag åka hem igen, titta på lappen och sen lägga mig i sängen för att sova lite till?

..känner jag idag.
Saknar min pojkvän jätte mycket.
Eftersom att båda har jobbat alla dagar i veckan och han har jobbat sent så har vi inte setts så mycket.
Vi bor ju tillsammans (nu i Eriksberg i en jättefin etta) men när han har kommit hem blir det middag och sen vill han gärna spela eftersom att han inte kunnat göra det på ett tag (och jag gav honom nya expensionpacket till Wow häromdagen) och jag kollar gärna på tv och har min bärbara i knät, sen vill jag sova och det gör vi samtidigt, men jag har slocknat på en gång nästan eller så har vi tjafsat.

Så just nu skulle jag helst vilja ligga i sängen och mysa med honom och prata lite, men självklart är jag på jobbet och han också. Även idag kommer han att jobba sent och jag ska till min morbror, men efter det kanske.

Och i helgen kommer William, det kommer bli så himla mysigt.
Då vi kommer att få rå om honom själva och så kommer Andreas föräldrar, min syster med familj och sen antagligen Mega, för att få träffa sötnosen.
Egentligen ska jag fira min mamma, men det får jag på kvällen på lördag.

Det snurrar i hela skallen, vill bara lägga mig ner och sova, men jag har ju sovit hela natten.
Det känns som att det snart kommer att svartna för ögonen, vad fan är det här?
Jag mår illa som fan och längtar efter något jag inte kommer att få på länge.
Ett barn. Jag vill ha barn.
Men jag måste vänta, såklart.

Fyfan, jag pallar inte det här.
Behöver pengar för att kunna skaffa barn, men först måste gymnasiet bli klart och sen skaffa ett fast jobb, varför ska det vara så svårt?

Samtidigt är jag väl inte redo.

Men det saknas någonting, men jag vet inte vad..!?

Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till just nu.
För första natten på länge så sitter jag uppe vid datorn - just like in the good old days.
Men det är inte okej, eller jo lite kanske. Eftersom att det enda jag tänker på är hur jag ska gå vidare nu.
Med livet alltså. Med det mesta i livet i alla fall.

Jag kommer snart att införskaffa mig ett gymkort på Huddingehallen inklusive simträning.
Ulrika är tjejen som fått mig till det här, hoppas det blir lyckat.

Praktiken funkar väl okej, tråkigt när jag är borta bara. Eller inte bara tråkigt utan det är hemskt.
Det är den största grejen för att få mig att funka - att jag får jobba.

Det som är mest sårande är när jag inte klarar av att prestera. Jag vill så gärna visa hela världen vem jag är, hur mycket jag kan och hur mycket jag vill, men det går inte. Jag är så jävla splittrad, vet inte riktigt vad jag ska ta mig till.

Innan den här veckan är slut ska jag;
- Prata med mamma och se till att hon köper gymkortet åt mig nu i dagarna, så att jag kan sätta igång med träning så fort jag kan.
- Bli frisk från förkylningen, för jag vill komma tillbaka till praktiken så fort som möjligt!
- Ringa min tränare och prata lite om framtiden, för jag vill ju komma tillbaka till fotbollen, jag saknar det så mycket.

Alltså, jag har så mycket att skriva, men jag orkar inte just nu.
Det är alldeles för mycket i huvudet och det är ju redan kaos i det här inlägget, så jag återkommer med små detaljer om mitt liv om ett par dagar.

Kram. Eller nej föresten.
Godnatt från Linda

Efter att jag slutat träna i maj någon gång, efter att jag blivit tacklad så hårt att jag landade på huvudet med opumpad hjälm har jag insett att jag är RÄDD. Jag är rädd för att inte lyckas och rädd för att göra illa mig igen.
Jag tror att jag körde en match efter det, men psyket har inte gått tillbaka till det normala.

Jag vill så gärna spela Amerikansk fotboll, men jag vet inte längre om jag vågar.
Jag ska iaf försöka ta mig till Skarpnäck på torsdag, eller kanske t.om ikväll.

Jag har alltid varit annorlunda och kännt mig utanför.
Och det gör jag nu också.. Efter att jag var tvungen att byta från U17 till U19.. U17 är min grund, mina vänner och allt..
Det känns inte bra alls och jag saknar er i U17, det är bättre laganda!

Någon gång ska väl jag också få börja känna mig normal?
Snälla?

Kanske borde börja med att ta ut lite piercingar.
Fast jag vill inte ta ut töjningarna.

Eller vill jag?

Jag står i en fyrvägskorsning och känner mig blind.
Stapplar in på en väg, för att sedan gå tillbaka till korsningen och stapplar in lite på en annan.

Och jag som trodde att jag skulle känna mig bättre nu..

NI FÖRSTÖR MIG, ERA JÄVLAR!

Jag är frustrerad, jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Jag vill bara leva lyckligt, med ett bra självförtroende utan att behöva tycka att jag är tjock, utanför och annorlunda.
Varför kan jag inte det för?
För att jag redan är förstörd. Och hur gör man det bästa av den situationen?

Jag vet inte om jag orkar just nu.
Skolan går bra och snart har jag nog ett helgjobb.

Men Ante ska åka till Tyskland ikväll igen. Jag orkar inte.
Det tar alldeles för mycket på mig att inte ha honom hem och inte veta vad som händer.

Jag slutar äta, jag vill inte ha pussar, jag pratar inte, men försöker bygga upp en illusion om att jag bara är arg, men ändå stark. Men det är jag INTE. Jag bryter ju ihop.


MÅSTE DU ÅKA? VARFÖR?

Jag hade klarat att du skulle till Örebro idag, men hur ska jag klara mig i 24timmar när du är i Tyskland?

Jag klarade mig när du var på Hardstyle kryssningen, men då visste jag vad som hände osv.
Och jag sysselsatte mig.

Men vad ska jag sysselsätta mig med?
Jag har ju redan städat hemma.
Jag orkar inte vara kreativ.
Jag vill träffa folk, men jag vet inte om jag orkar.

Det här måste komma till en vändpunkt.
Så att det inte slutar som i torsdags, fast att det blir verklighet, att det verkligen går igenom.

Det bara snurrar i huvudet, jag borde sluta nu.

Nu känner jag mig lite stolt över mig själv.
Idag har jag hitills ätit gröt och vindruvor samt druckit kaffe.

Har även bokat tid till Ungdomsmottagningen imorgon och sedan klipptid hos Hanse på Afrokarisma på onsdag klockan 10, så jag kommer komma därifrån direkt till skolan.
Imorgon ska jag även träffa min mamma och umgås med henne.

Smsade min pappa och han ringde upp mig och frågade om jag och Andreas ville komma över på lördagkväll och så blir det förmodligen. Fast först ska Andreas till Örebro på dagen, så jag ska ringa min bror och kolla med honom vad han gör på dagen om vi kan göra någonting kanske.

Hur ser resten av veckan ut?
Idag; ingenting speciellt, hade tänkt duscha och göra mig fin för att Andreas kommer hem samt laga middagen så att den är klar när han kommer hem. Hoppas han uppskattar det, vill göra kvällen speciell, vet ej varför, känns bara som att vi behöver det någon gång ibland.
Imorgon; Ungdomsmottagningen på förmiddagen och sen när mamma har slutat ska jag umgås med henne, får se vad vi gör. Och på kvällen ska jag och mamma åka och handla mat till mig och Andreas. Det är TOMT i kylskåpet efter att jag rensade igår.
Jag och Andreas har även varit ihop 5 månader då! Helt amazing!
Onsdag; Först till frisören klockan 10 och sen upprop i skolan 13.
Torsdag; Skola.
Fredag; Skola och sedan Kalle Baah på kvällen.
Lördag; Andreas till Örebro och sedan hem till pappa på kvällen.
Söndag;  NO PLANS!

Lust att göra någonting någon dag?
Hör av dig.